Läs mer:

Fiskarfamiljerna»

Här beskrivs fjärrfisket

som de båda första

generationerna

Hillman livnärde sig på, liksom deras liv i Gävle och på fiskeplatserna i Ångermanland

Först sjöfarare, sedan båtbyggare, redare och handelsmän med flera fartyg.

med lyckade och mindre lyckade affärer . . .

Sjökaptenens son som håller sig på land som redare och handelsman och som tvingas i konkurs . . .

. . . och en ny karriär som sågverksgrundare

. . . men kommer tillbaka, fast som fram-

gångsrik industrialist

Antavla

Här finns släkten Hillmans antavla

Fartygen

Här finns samman-ställning över de fartyg som de olika generationerna Hillman byggde, förde eller ägde

Segelfartyg förr

Välkommen »

Den släkthistoria som presenteras på denna hemsida handlar om människor som för de flesta av oss idag är okända eller bortglömda. Här skildras något om deras fascinerande levnadshistorier, och de miljöer som de levde i och de sociala nätverk inom vilka de verkade. Allt detta är historia men med utlöpare till vår tid.

Historien om släkten Hillman börjar kring inledningen av 1700-talet. Åtminstone är det så långt tillbaka i tiden som vi hittills kunnat spåra några skriftliga dokument. En fiskare från byn Säljemar, ett par mil norr om Gävle, i Hille socken, tog sig namnet Hillman, Pehr Nilsson Hillman. Han flyttade så småningom till Gävle och blev borgare där samt medlem i dess fiskarskrå. I nästa generation blev de två sönerna liksom sin far också fiskare och borgare i Gävle.

I generationen därefter har man lämnat fiskarskrået för sjöfart. Olof Hillman är den förste i släkten som blir Coopverdie Captain, dvs kapten på handelsfartyg. Senare blir han också skeppsbyggare och delägare i flera fartyg. Nu befinner vi oss på 1700-talets andra hälft. Denne Olof Hillman får en son, som övertar faderns yrke som skeppare, redare och handelsman. Han får också namnet Olof Hillman.

I nästa släktled föds Adolf Ferdinand, som i sin tur övertar sin fars rederi och handelsrörelse. Han gick dock aldrig till sjöss, utan höll sig på land och drev handel som redare, importör och exportör. Denna Adolf Ferdinand, flyttade sedermera till Söderhamn och byggde upp Mariehills sågverk. Adolf var hans äldsta son, den förste bland dessa Hillman som läste vid universitet och han lämnar 1898 familjeföretaget.

Sammanfattningsvis så består alltså anfäderna från 1700-talets början först av två generationer fiskare, sedan två generationer sjöfarare. I generationen därefter finns Adolf Ferdinand, som handelsman och senare industrialist. Så långt verkar generationerna, på ett för tiden naturligt sätt, bygga vidare på vad tidigare anfäder skapat. Adolf, vår farfar, bryter dock en helt egen bana och kommer så småningom att helt ägna sig åt språk, litteratur och musik.

Dessa personer och deras familjer speglar alltså en skärva av det svenska samhället och dess förändringar från 1700-talets början till 1800-talets slut. Den speglar förändringarna över tiden av en stad, Gävle, och dess näringar, fram till mitten av 1800-talet, Det ger en inblick i det avancerade och storskaliga fjärrfiske som Gävlefiskarna stod för under 1700-talet, hur sjöfarten, skeppsbyggeriet och rederinäringen i Gävle formades och utvecklades under andra hälften av 1700-talet och de första decennierna av 1800-talet. Slutligen får man en liten inblick i livet i Söderhamn med dess sågverksindustrier, dess uppbyggnaden under 1850-talet fram till sekelskiftet mot 1900-talet Det är alltså inte bara personhistoria som skrivs, även om dessa ättlingar med namnet Hillman får utgöra denna krönikas röda tråd.

För de tidigaste generationerna Hillman, fiskarborgarna, finns en del, men inte så många, dokument direkt kopplade till de enskilda personerna i släkten. Så det finns inte underlag för någon mer personligt färgad bild av hur de levde, tänkte och verkade. Men det finns beskrivningar av det samhälle man levde i, de bostäder man brukade och den näring man ägnade sig åt. Längre fram i tiden, från Adolf Ferdinand och senare, finns dock så mycket dokument att det går att göra sig åtminstone en ytlig bild av människorna bakom namnet.

Med få undantag är det männen som skildras och männens värld som finns beskriven. Kvinnohistoria i dessa miljöer är betydligt svårare att få en dokumenterad bild av. Ändå spelade kvinnorna en oundgänglig roll särskilt i fiskenäringen och sjöfarten. De deltog aktivt i fisket. När männen under långa tider var till sjöss, var det kvinnorna som tog hand om allt som behövde skötas på hemmaplan.

En släkt kan skildras på många sätt. Den röda tråden i den här berättelsen utgörs av de anfäder med namnet Hillman som långt senare leder fram till dagens ättlingar med samma namn. På den långa vägen dit vägen finns andra fäder, hustrur, döttrar och söner och deras barn, som utgör andra grenar på släktträdet. De har alla sina historier, som återstår att berätta.

Adolf Ferdinands son Adolf, 1844-1933, förekommer visserligen i den här berättelsen, men mest i förbigående. Han skapade sig en helt annan levnadsbana än sina förfäder, fjärran från sjöfart och handel. Adolf kom istället att ägna sig åt språk, litteratur och musik. Hans historia är värd en alldeles egen berättelse.

Materialet på denna hemsida har efterforskats och insamlats av Gerd, Gunnar, Olle och Göran Hillman. Olle sammanställde berättelsen och gjorde hemsidan.

Adolf Ferdinand Hillman var deras farfarsfar, Adolf deras farfar, Rolf Hillman deras far